| Länkar | Kontakta Oss |

 

Läs mera

 

 

 

 


ARAM-NAHARAIM

TVÅFLODSLANDET-MESOPOTAMIEN

-Ett av araméernas hemländer och födelseplats för syrianer-

Dagens syrianer kommer ursprungligen från Turabdin i sydöstra Turkiet som utgjorde en stor del av norra Aram-Naharaim, dvs Mesopotamien. Från och med första årtusendet före Kristus förblev detta område ett av araméernas hemländer. Dagens araméer, syrianerna har haft en 3200 årig historia i Aram-Naharaim som är deras födelseplats och land. Det är här som syrianerna har sina rötter och det är också här den syrianska kulturen blomstrade.

                      På grund av att vårt folk kommer ursprungligen från Aram-Naharaim, Mesopotamien, så tror den grupp av syrianer som idag kallar sig assyrier att de har sitt ursprung i Assyrien och därför är de assyrier. De hävdar detta trots att de gamla assyrierna utplånades på 600-talet f. Kr. Man kan inte tro på sådana myter och förfalskningar av historien som en grund till vår idenditet på sanningslösa grunder.

                      Vi skall här kortfattat klargöra Aram-Naharaims historia och bevisa att den dominerande befolkningen i detta land var araméer, vilka syrianerna, s.k. assyrierna,  nestorianer och kaldéerna härstammar från. Dessa minoriteter anses vara den kvarlevande folkgruppen av det talrika arameiska folket, vilka betecknas idag tillsammans som syriska kristna.

                      I historien är det välkänt att Aram-Naharaim var ett bland de tre länderna araméerna upprättade. De två andra länderna som upprättades av araméerna var Aram/Syrien i öster, och Babylonien/Kaldéen i söder. Dessa tre länder som ligger nära varandra invaderades av araméerna mellan 1200- och 900-talet f. Kr. Araméerna i väst fanns i Aram och i öst var de bosatta i Aram-Naharaim och i Babylonien, men även i Assyrien fanns det överflöd med araméer. Så tidigt som på 900-talet f. Kr. fylldes de assyriska städerna av araméer. 

                    De vanligaste beteckningarna för området mellan Eufrat och Tigris i den förkristna tidens historia är, Aram-Naharaim eller Paddan-Aram, vilka upprepas flera gånger i 1 Moseboken, bl.a. 24:10; 25:20. Båda  betecknar landsträckan på båda sidorna om floden Eufrats mellersta och övre lopp. Det konkreta beviset som övertygar oss att det geografiska området mellan de två floderna var ett arameiskt land är själva uttrycket "Aram-Naharaim". Detta visar klart och tydligt att det har något med "aramé" att göra och översätts till "tvåflods-Aram", eller "de två flodernas Aram". På grund av att landet är beläget mellan floderna Eufrat och Tigris  kallas området ibland för "Tvåflodslandet".

                      Aram-Naharaim är i stor omfattning ofruktbart stäppland, med tillgång till vatten och där grönskande oaser finns. Förutom floden Eufrat som gränsar Aram-Naharaim på västra sida och Tigris på östra sida finns två bifloder som utmynnar Eufrat. Den ena är Khabor vid Tell-Halaf (Gozana), den andra är Balikh längre norrut vid Harran.

                      Vi skall förflytta oss längre fram i historien till de syrianska lärda. Vi hittar i syrianska källor från den kristna epoken flera arameiska namn som syrianerna själva använt för olika delar i området mellan de två floderna. Dessa källor är så starka och får oss inse verkligheten. Vi inleder med flera citat ur artikeln: Den Arameiska tillhörigheten" i tidskriften ARAM nr. 1, 1991. Artikelns författare är historikern Henry Betros Kepha, doktorand i syriologi, Paris. Henry har forskat länge om araméerna i Aram-Naharaim. Hans uppsatser är påtagliga informations-källor.

Arameiska namn för olika områden i tvåflodslandet.

1.Beth Aramaya, vilket betyder "araméernas land". Denna beteckning avsåg hela Irak.

1.a) Den syrianske biskopen Jakob Eugin Manna (1865-1928)  kallar Irak "Bet Aramaya" i sitt vittnesmål. Biskop Manna skrev i sitt förord på sid. 14: Babylonien och Assurlandet kallades under samtliga sekler, även när araberna kom till dessa landområden, "Beth Aramaya" vilket menas "araméernas land".

1.b) Historikern Henry Kepha skriver i nämnda artikel: Tack vare de europeiska historikernas insatser på det arameiska historiens område, speciellt deras insatser att översätta gamla inskrifter, som berättar en hel del om de arameiska kungadömen, kan vi ge svar varför Irak kallades Beth Aramaya och anger två huvudanledningar:

1) På grund av det stora inslaget av arameiska och kaldeiska invånarna bland befolkningen i Mesopotamien.

2) På grund av den assimilering av de andra folkslagen  i det arameiska folket som pågick. Henry skriver vidare: Det är sant att "Beth Aramaya" blivit en synonym för Irak, något som man ser klart och tydligt i den östsyriska kyrkans skrifter, t.ex. hos Elia, biskop över Nsibis på 1100-talet.

Följande uppgifter är hämtade ur Henrys senaste forskning om Aram-Naharaim som finns publicerad i ARAM  nr. 10-11, under rubrik "Mesopotamia".

2. Beth-Nahrin, vilket betyder mellan floderna.

2.a) De syrianska källorna nämner Beth-Nahrin upprepade gånger, och menar för det mesta Al-Jazira området säger Henry och fortsätter med följande: I historien om den okände Edessene hittar vi denna arameiska text i CSCO sid. 112: "W Of d Athrawotho da hdorai Urhoi, Honun d´omrin beinoth tren Nahrawotho dilan w boh d Mesphotamia w d Beth-Nahrin ithwo, d hu meitenan úhdono d Gozarto", vilket pekar på att Mesopotamia betyder Beth-Nahrin eller Jazira östra centrala Eufrat.

2.b) I Bar Bahluls (östsyrian 900-talet e. Kr.) arameiska lexikon i kolum nr. 1222 kan vi läsa följande: Nahrin Beth Nahrawotho, vilket betyder "Nahrin mellan floderna". Beth-Nahrin avsåg landet mellan Eufrat och dess biflod Khabur. Städerna Urhai (Urhoy), Harran, Batnan och Rakka var belägna i Beth-Nahrin enligt syrianska och grekiska källor. Hur gammal beteckningen Beth-Nahrin är kan vi inte exakt säga. Det finns dokument från 200-talet e. Kr. som nämner Beth-Nahrin i följande mening på arameiska: "staden Edessa, alla städers moder i Beth-Nahrin". Edessa (Urhai) var den syrianske Abgar dynastins stad. Den låg mellan Eufrat och bifloden Balikh i området Orshoene.

Bland de syrianska nationalisterna som kallar sig enbart åromåye, kallar de araméernas gamla nationalstat "Aram" på arameiska"Årom" och "Aram-Naharaim" för "Årom-Nahrin" eller Beth-Nahrin. Denna grupp som har enbart aramismen i tankarna har dessa uttryck blivit ett talspråk för de.

3. Beth Aramaya. Beteckningen avsåg södra centrala Irak.

a) I arabiska översättningen av Biskop Elias livshistoria har beteckningen "Beth Aramaya" översatts till Irak och "Beth Neshrawatha" till "Jazira".

4. Gozarto, vilket betyder ö.

a) Bar Bahlul har skrivit följande om Gozarto: "Beth-Nahrin, det är staden Edessa, och bortom den, i Syrien, Gozarto, jag menar Jazira".

b) I docent Beng Knutssons artikel, "Syrianerna i Västerås -en ledtråd till Mellanöstern" i Bahro Suryoyo oktober nr 1994 på sid 13 skriver han följande: "Syrien och övre Mesopotamien som traditionellt räknas till de syriska kristnas ursprungsländer".

  Syrianerna 3200 år i Aram-Naharaim.

                      Under den arameiska eran utvecklades Aram-Naharaim till ett kulturcentrum i den forntida världen och fortsatte att vara det i flera århundraden efter Kristi födelse. Syrianerna har haft en 3200 årig historia i Aram-Naharaim och landet anses som deras ursprungsland.

                     Det arameiska folket kommer aldrig att glömma landet ARAM-NAHARAIM/Tvåflodslandet, för den är en  viktigt del  av den syrianska kulturen och utgör ett av de viktigaste regionerna i deras forna historia. Idag används inget arameiskt namn i litteratur om detta land, trots att den dominerande befolkningen under den grekiska epoken och framtill arabernas ankomst utgjordes av araméer-syrianer. Beteckningen Mesopotamien började användas så sent som i början av 1900-talet.

                     Då araméerna blev  kristna kallade de sig suryoye på grund av att de inte ville ha någon anknytning till den hedniska tiden. En övertygelse om vår arameiska härkomst ger oss östsyrianen Bar Bahlul som levde på 900 e.Kr. Bar Bahlul skrev i sin ordbok på sid 296: "syrianerna kallades förr i tiden araméer. De väst- och östsyrianska lärda var stolta och kända för sin arameiska idenditet, vilket bekräftas i flera vittnesmål av biskop Manna.

Arameiska stater i Aram-Naharaim

                      Vi finner tiotals stadstater som araméerna upprättade i Aram-Naharaim. Statsbildningar var det system araméerna följde. Här följer några namn på arameiska stadstater i norra Aram-Naharaim.

1. Staten Bet Adini, låg mellan Eufrat och bifloden Balikh. Städer i denna stat var Dominiti, Azmu, Kabbari, Lalati, Surni och huvudstaden Barsip. På 800-talet f. Kr. var Ahuni konung i Bet Adini.

2.Staten Bet Bakhyani, låg vid övre bifloden Khabor. Huvudstaden var Gozana. Två arameiska konungar i denna stat på 800-talet f. Kr. var Gabbara och Samashnuri

3. Landet Tur-Abdin, utgör en stor del av norra Aram-Naharaim. Det är från Tur-Abdin  dagens syrianer har sitt ursprung. Vi kan nämna tre stater som den arameiska stammen "Tamanita" bildade i Tur Abdin: 1) Khorizona 2) Gidara 3) Nisibis. Nur-Adad var en berömd konung i Tur-Abdin.

4. Staten Bet-Zamani, låg norr om Tur Abdin och hade som huvudstad Amidi (dagens Diyarbakir i östra Turkiet). Den ryktbaraste konungen i Bet-Zamani var Ami Baali Ilano (800-talet f. Kr.).

5. Staten Urhai (Urhoy, dagens Urfa i Östraturkiet), låg vid Eufrats övre lopp. Urhai blev kultur-centrum för Aram/Syrien och Aram-Naharaim under kristendomens första århundraden. I staden Urhai uppstod en dynasti på 28 arameiska-syrianska konungar. Av dessa var 12 Abgar-konungar och 16 var Manu-konungar. Vi känner väl till Abgar V:s (4 f.Kr.-50 e.Kr.) brevväxling med Jesus.

Landet på andra sidan om Tigris

                   Om Tvåflodslandet var araméernas land, var hade då assyrierna sitt land? Assyrierna hade sitt land öster om Aram-Naharaim, d.v.s. på andra sidan av floden Tigris (se kartan). Aram-Naharaim och det lilla landet Assyrien var två skilda länder. Assyrierna som från början var ett stamfolk bosatte sig öster om Tigris och i bergiga områden. Assyrierna var en blandning av befolkningen från samma område de bosatte sig i. De var rester av hurriterna, metenerna och amoriterna och förblev ett litet folk till antal som levde endast till 600-talet f. Kr.  För att ange närmare årtal mellan 609-605 f. Kr., då arameiske Nabopoleser underkuvar de sista spillrorna av  assyriska armén. Assyrierna var kända för sin obarmhärtighet och var ett hatad civilisation av grannfolken.Deras dagar var räknade, vilket vi får veta genom profeten Nahum i Gamlatestamentet som tillskrivit hela kapiteln om assyriernas utplåning och Assyriens undergång. Om det överlevde några assyrier är svårt att besvara enligt olika forskare.

Denna karta visar var de olika länderna i forntid var belägna. Observera Aram-Naharaim och Assyrien.

Aram Baryamo

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt