| Länkar | Kontakta Oss |

 

Läs mera

 

 

 

 

 


ALFABETETS HISTORIA

                                     Historien om alfabetet börjar i Egypten. De äldsta egyptiska hieroglyferna är från cirka 3100-talet f Kr.  I den hieroglyfiska skriften hade, liksom kilskriften, piktogrofiska tecken övergått till att stå för ljuden i olika stavelser. Ryggraden i det egyptiska skrivsättet var stavelse tecken som innehöll flera konsonanter; men ibland representerade ett tecken bara ett ljud. Det ursprungliga tecknet för t ex mun, på egyptiska ri, kom att användas för r plus vilken som helst vokal eller bara r. Den här principen togs att vara av semitiska folk.

                       I Sinai har ett antal inskriptioner från cirka 1700-talet f Kr  återfunnits, där det egyptiska skrivsättet verkar ha omvandlats till ett och hållet alfabetiskt system enligt modellen med tecknet för mun och bokstaven r. Grundregel är alltså ett tecken-ett ljud. Texterna har skrivits av gruvarbetare som utvunnit turkos och de är på ett västsemitiskt språk. Skriften brukar kallas protosinaitisk eller protokanaaneisk och lämningar av den har återfunnits också längre norrut.

                       Hieroglyferna påminner inte om kilskriften men det är tänkbart  att egyptierna fick iden till sitt skriftsystem från sumererna. Ungefär samtidigt i det som nu är Syrien, Libanon och Israel användes andra former av alfabet som var inspirerade av kilskriften. Kilskriftens tecken åstadkom genom att skrivverktyget, ofta ett vassrör, i olika vinklar trycktes in i den våta lertavlan. För omkring 4400 år sedan präntade någon in räkenskaper på ett terrakottatavla. Riktningen för texterna med de olika alfabeten växlade. Man skrev vertikalt eller horisonellt och både från vänster till höger och från höger till vänster.

                       Ur en hel flora av konkurrerande skrivsätt i östra Medelhavsområdet utkristalliserade sig ett som blev avgörande för hur en stor del av världens befolkning skriver idag, nämligen det feniciska alfabetet. Fenicierna hörde hemma på den östra Medelhavskusten och under perioden 1000-700-talet f Kr dominerade de handel och sjöfart i hela Medelhavet.

                       Omkring år 1050 f Kr utarbetade de ett alfabet med 22 tecken som uteslutande stod för konsonanter och med läsriktning från höger till vänster. Detta alfabet var en direkt arvtagare till det som användes av gruvarbetarna på Sinai. Det feniciska alfabetet gav i sin tur upphov till de hebreiska, arameiska och grekiska alfabeten. Ur det arameiska utvecklades det moderna hebreiska, arabiska och de flesta av de skriftsystem som idag används i Indien. Ur det grekiska utvecklades det ryska och det latinska alfabetet.                 

                      De sumeriska och egyptiska bokhållarna hade sina behov här och nu för ögonen när de började skriva. Men deras uppfattning fick konsekvenser som de knappast kunde föreställa sig, nämligen en omvälvning av det mänskliga tänkandet. Enligt Walter Ong, som skrivit den mycket uppmärksammade boken “Muntligt och skriftligt kultur”, har skrivkonsten mer än någon annan enskild uppfinning omformat det mänskliga medvetandet. Skriften är, enligt Ong, fullständigt ovärdelig, eftersom dem ligger till grund för en fullödigt förverkligande av människans inre möjligheter. Tankar flyger.

                      Men när man lärt sig att nedteckna dem kan man hålla kvar dem, utforska de, slipa dem och bygga ut de. Man kan foga tanke till tanke och bygga tankesystem. Skriften revolutionerade också berättarkonsten, men det dröjde länge innan dikt började skrivas. Från 3200-talet f Kr och 600 år framåt skrev man enbart administrativa texter och textlistor  i Mesopotamien. Först omkring 2600 f Kr började man nedteckna magiska formler, hymner, myter och visdomsord.

                      Världens första till namnet kända författare var kvinna. Hon hette Enheduanna, levde cirka 2250 f Kr och var högsta prästinna i templet i den sumeriska staden Ur. Hon samlade och skrev tempelhymner, bland annat till gudinnan Inanna. Tempelhymnerna var avsedda att framföras muntlig inför publik. Forntida diktning har nästan alltid en muntlig karaktär. Innan skriften började användas för att skriva dikt användes den för  att nedteckna dikt som komponerats muntligt.

Utvecklingen av skriftspråket har påverkat det mänskliga tänkandet. Den nya tekniken innebar också att den muntliga traderade folkdiktningen kunde nedtecknas och ges ny form. I alla tider och i alla kulturer har människorna känt ett behov av att ge beständighet åt ordet, att föreviga sina handlingar eller att föra ett budskap vidare till ett begränsat antal personer. För att komma därhän sökte de avbilda handlingar eller tankar; resultatet blev piktografin, eller bildskriften, den så kallade syntetiska sammanfattande skriften. Eller också skilde de ut de enskilda orden och uppfann då den analytiska skriften. En tredje lösning var att skapa skärskilda tecken för de enskilda ljuden, och man kom fram till den fonetiska skriften (språkljud)  och alfabetet, som fått olika utformning i olika kulturer. De tre systemen har levt vidare genom årtusendena och existerar idag sida vid sida.

BILDSKRIFT (piktografi)

                      Bildskriften började när en människa för första gången reste sig i grottans halvdunkel och började berätta en jakthistoria genom att rita symboler på väggen. Denna skrift från kulturens gryning har levat kvar. De symboler som idag förekommer på t ex elektriska apparater och vägskyltar bygger på samma princip: bildens allmängiltighet.

ORDSKRIFT (analytiska)

                      I vissa kulturer under antiken avlägsnade sig skriften från den rena bildskriften: frasen upplöstes i ord, och man försökte inte bar förmedla ordens innebörd utan också ange ljuden. Den analytiska skriften hade skapats. Den senare utvecklingen varierade efter kulturkrets och efter de skrivmaterial och skrivverktyg som användes.

LJUDSKRIFTEN (fonetiska)

                      När människorna försökte transkribera ljuden började de upplösa orden i stavelser och stavelserna i enskilda ljud: konsonanter och längre fram vokaler. Därmed hade man kommit fram till fonetiska, alfabetiska skriftsystem. Alla ord kan skrivas, och alla skrivna ord kan dechiffreras av den som behärskar alfabetets tecken, som uppgår till några tiotal. Det stora fördelen med alfabetet jämfört med bildskriften är att det återger ljud istället för idéer. Därigenom kan man uttrycka “allt” med ett mycket begränsat antal tecken. När grundprincipen hade blivit klar, vilket skedde i Främre Orienten omkring 1600-talet f Kr, kunde den lätt överföras på vilket språk som helst.

SUMER

                      Övergången från bildskrift (ristad) till kilskrifttecken (vasstråds - skriv verktygets kilformade avtryck i den mjuka leran torkade i solen). Den sumeriska kilskriften är den äldsta kända skriftspråket: 20 000 ideogram behövdes (plus ett antal affix till den oböjliga roten). Vikt i form av Anka påträffades i Ur (2090 f Kr). Bildskriften är nära förbunden med teckningen (ristningar i stenen).

EGYPTEN

                      Kaguemnas bud (1900-talet f Kr) i hieratisk skrift: snabbskrivna sakrala texter (vassrörspenna på papyrus).  Det finns också en kursiv version för vardagsbruk: demotisk skrift. Dödens bok från1800-taket f Kr. Monumental skrift: omsorgsfullt ristade eller målade hieroglyfer. Betydelseglidning med utgångspunkt i en enkel bild: man använde samtidigt olika analytiska stavelsesystem och till och med isolerade konsonanter, men skrivarna hade ännu inte kunnat besluta sig för att förenkla skriften. Hieroglyferna: är gamla egyptiernas skrivtecken som användes i bildform för att ge uttryck för olika medel. Det knaneiska eller feniciska alfabetet härrör fårn egyptiska skrivtecken.

PROTOSEMITISKA ALFABETET

                      Sinai- och Israelalfabeten: är första skrivtecken (bildskrift) som användes av de gamla semiterna i Sinai och Israel. 1905 gjordes brittiska utgrävningar på Sinaihalvön och man hittade inskrifter från 1500-talet f Kr. Men även på flera platser i Israel har man hittat små alfabets skrifter från mitten och andra hälften av det andra årtusendet f Kr. Det är svårt att ange exakt var alfabets skriften uppfunnits. Man fastslår at det i varje fall från mitten av det andra årtusendet f Kr experimenterades med alfabets skrift både i Sinai och Israel. Sådana experiment pågick också i det Nordsyriska kustlandet i Ugarit.

                      På 1920-30-talet gjordes franska utgrävningar och man påträffade där en rad inskrifter med ett konsonant alfabet från tiden efter mitten av det andra årtusendet. De trettio tecknen i detta alfabet har inte bildats på grundval av de egyptiska hieroglyferna, de var utformade med kilskriften som förebild. Det blev ingen lång historia för Ugaritskriften. Däremot kom Sinai och Israelskriftens principer till heders mot slutet av det andra årtusendet f Kr, då det skapades en standardiserad bokstavsskrift med 22 konsonanttecken, det så kallade nordsemitiska alfabetet. Det kom i skilda varianter till användning bland fenicierna, hebréerna och inte minst bland det framstående skrivmästar folket, ARAMÈERNA

                      PROTOFENICISKT

                      Nordsemitiskt: Feniciernas bokstavsform skiljer sig från den kilskrift som användes under 1300- och 1200-talet f Kr i texterna från Ugarit. De flesta nu existerande alfabeten har sitt ursprung i fornsemiternas “feniciska-knaneiska” alfabetet, som sannolikt härrör från egyptiska skrivtecken. Ur feniciernas alfabet uppstod fornsemitiska alfabeten; 1) hebreiska 2) arameiska 3) arabiska samt forneuropeiska alfabeten; 1) indiernas sansskrift alfabet 2) grekiska alfabetet. Det grekiska alfabetet är ett direkt lån från fenicierna, kompletterade den feniciska konsonantskriften med vokaltecken. I början av 700-talet f Kr stiftade grekerna bekantskap med semiternas konsonantskrift. Från grekerna vandrade alfabetets idén via etruskerna till romarna.                      

                      FENICIEN

                      Nästan alla de alfabet som idag är i bruk går tillbaka på den västsemitiska skriften som utvecklades av fenicierna omkring 1300 f Kr. På ett terrakottafragment från 1500-talet f Kr finns några av de 34 tecknen i det feniciska alfabetet, som är det äldsta kända. Det feniciska alfabetet härrör från egyptiska skrivtecken (Hieroglyfer) som gav upphov till de semitiska alfabetena. De egyptiska hieroglyferna utvecklades med tiden mot en form av ljudskrift. Man tror att sinaitiska skrift blev mellanlänken till feniciernas alfabet. De semitiska skriften skrivs från höger till vänster.

Källa:   1) Bonniers Stora lexikon, sid 78.

             2) På jakt efter det förgångna, sid 86-87.

 

Aram Baryamo

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt