| Länkar | Kontakta Oss |

 

Läs mera

 

 

 

 

 


ARAMEISKA UNDER DEN KRISTNATIDEN

                      Under kristendomens början fick det arameiska språket en ny expansion, vilket förblev de orientaliska kyrkornas officiellaspråk och talades i stora delar i Orienten fram till 600-talet. Omkring vår tideräknings början inträder också en dialektdelning av det globala arameiska språket, och vi får följa följande grupper:

                      A) VÄSTARAMEISKA i Palestina och angränsande trakter, som står riksarameiskan relativt nära och omfattar ett flertal dialekter: 1) Nabateiska inskrifterna från Petra i Nabatéen (dagens Jordanien). Petra var en känd stad för sin handel under de två århundradena efter Kristus. Det språk som talades av invånarna i staden var en dialekt ur riksarameiska.

                      2) Inskrifterna från Tadmor i Aram/Syrien. Tadmor eller Palmyra som staden kallades under de första århundradena efter Kristus var den andra karavanstaden i regionen och känd för sin rikedom och handeln. Invånarna i Tadmor var araméer men ej konvenetrade kristna. Araméerna i Tadmor talade form av riksarameiska och använde sig av en ny still av arameisk skrift, kallas palmyrenska. Tadmor hade en mäktig arameisk drottning som hette Zenobia och är välkänd i litteratur. Hennes arameiska namn var Bath Zabbai.   

                      3) Judisk-arameiska i Targumerna, den jerulasalemska Talmud och andra judiska skrifter (här torde också Genesisapokryfen från Qumram passa in). TARGUMERNA är ÖVERSÄTTNINGARNA av judarnas heliga skrifter. De judiska prästerna var tvungna att översätta de judiska skrifterna till arameiska på grund av att den judiska befolkningen på den tiden inte förstod hebreiska, men väl arameiska. På så sätt uppstår Targumerna.  

                      4) Samarianskan med Pentateukens översättning och andra religiösa skrifter. PENTATEUKEN är “De Fem Moseböckerna”, som översattes till arameiska. 5) Den kristna palestinesiskan, dvs de palestinensiska kristnas språk i senantiken, representerad av bibelfragment och annan kyrklig litteratur. Vi har även skrifterna de i Assuan och Elefantine i Egypten funna papyrerna från 400-talet f Kr.

                             B) ÖSTARAMEISKA avviker starkare från urspråket och omfattar: 1) Syriska, som blev den syriska kyrkans språk och på vilken vi har en viktigt översättning Peshitta, samt både en rik kyrklig som profan litteratur. 2) Den babyloniska Talmuds språk, som representerar den arameiska dialekten i mellersta Mesopotamien. Talmuden är en stor samlingsverk av judiska berättelsestoff, skriftutlägning och lagdiskussioner m m.  3) Mandeiskan i Södramesopotamien, på vilken mandéernas heliga skrifter är skrivna.

                      Språket i den syriska kyrkan kom att kallas syriska likaså de koventerade araméerna, medan  språket som fortfarande användes av araméerna i städerna Tadmor, Nabatéen, och Hatra kallades fortfarande arameiska. Former av arameiska dialekter fortlever än i våra dagar, både som skrift-, talad- och litturgispråk , i de syrianska kyrkorna och i byar och städer i Mellanöstern.           

                      Den östra dialekten finns i små områden i Södraturkiet, Irak, Iran och sydvästra Sovjetunionen. I våra dagar finns några arameiska dialekter kvar:  

                             ÖSTARAMEISKA: 1) Väst-nyarameiska; suryoyo eller turoyo språket i Turabdin. Turoyo tillhör den västra grenen inom den östra arameiska språkgruppen. 2) Central-nyarameiska eller surayt; talas av nestorianer och kaldéer vid Urmiasjön och Mouseltrakten i Irak, Turkiet och Syrien. Judar i Mouseltrakten talar också denna dialekt, en del av de har flyttat till Israel.  3) Öst-nyarameiska (madunhoyo): talas av nestorianerna i Iran, Irak och Turkiet.

VÄSTARAMEISKA (nyarameiska) finns i några byar i Libanon och Syrien.  Den arameiska dialekten som Jesus talade tillhör den västra dialekten, finns idag i tre byar i Syrien, 1) Maloula  2) Jabadin och 3) Ba´gha.

Arameiska –arameernas eget språk

                      Det arameiska språket talades ursprungligen av araméerna. Arameiska var araméernas eget språk, dock ej ett lånat från annat folk eller en dialekt från ett annat språk. Arameiskan gjorde sitt segertåg från Aram-Damacus, den starkaste arameiska staten, betraktas som huvudstad i araméernas land Aram. Efter att de arameiska köpmännen från Aram-Damascus ha tagit kontrollen över den internationella handeln sprider dem sitt språk arameiska, och därmed även alfabetsidén åt både öster och väster. Det vore fel påstående om att det arameiska språket gjorde sitt segertåg från Aram-Naharaim/Mesopotamien, trots att araméerna slår sig ned först där.

                      Arameiska språket tillhör den nordvästra språkgrenen inom den semitiska språkfamiljen. Knaneiska-feniciska och hebreiska stod ganska nära arameiskan, vilka är besläktade. De äldsta arameiska texter som hittats härstammar från 800-talet f Kr, men olika uttryck och grammatiska former av arameiska finns belagda från mitten av andra årtusendet f Kr i bl a egyptiska texter. Det var i trakten kring Harran som arameiska talades vid cirka 2000-talet f Kr. Den tidigaste formen brukar betecknas som fornarameiska. Det är först på 600-talet e Kr arameiska övergavs som talspråk i Främre Orienten. Snart var det slut med det arameiska språkets herrevälde.

Källa: Svenskt Bibliskt Uppslagsverk,

slå upp  "Arameiska språket-Aram Naharaim".

Aram Baryamo

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt