Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

Vägen till ¨Ceder revolutionen¨ i Libanon

050312

av Bar Lebnon

Den senaste självständighetsrörelsen i Libanon har kallats av den amerikanska presidenten för cederrevolutionen med tanke på den demokrati bågen som har under det senaste året spridit sig runt om i världen. Revolutionen jämförs med den ¨oranga¨ revoluitonen i Ukraina och den ¨lila¨ i Irak.

Denna Cederrevolution kom inte från ingenstans, den startade 1990 när den syriska Baath regimen tog över Libanon genom att krossa den libanesiska militären och president palatset blev scen för diverse förstöringar och direkta avrättningar.

De första att ta upp kampen var folket som höll sig loyala till den revolutionerande generalen Michel Aoun.

Han stog för den moderata kristna sidan och strax därefter anslöt sig andra kristna grupper från diverse partier och organisationer. I mitten på 90 talet hade viktiga kristna partier som Lebanese Forces, Ahrar, National block och reformisterna i kataeb lagt sig på opposiitonens sida.

De kristna folket var missnöjt med det fredsavtal som skapades i Taif, det visade sig genom det första valet där bara knappt 10% deltog i. Under 1990 talet ökade rösterna inne i landet ständigt mot den syriska militära ockupationen av Libanon. Under dessa år var världens ögon inte riktade mot Libanon och i princip alla länder blundade för det riktiga läget i landet. Demonstranterna höll sig alltid fredliga och fick varje gång ett antal ungdomar fängslade och ett antal slagna.

År 2000 drog Israel ut sin militär ur södra Libanon och detta skulle innebära att Syrien nu hade makten över hela Libanon men det innebar också att flera politiker och partier kunde komma fram och utrycka sitt missnöje med Syriens sätt att bete sig i Libanon.

Det bildades en grupp av de kändaste kristna ledarna i landet och kallade sin grupp ¨2ernet shehwen¨. Denna grupp hade stöd och välsignelse av den maronitiska patriarken. Nu var kravet på Syriens tillbacka dragande ingen hemlighet och inget att skämmas för då man innan kunde bli anklagad för samarbete med Israel ifall man sa något emot Syrien.

2001 hände det som hände i New York, USA och politiken i denna supermakt vände 180 grader och synen på omvärldens problem hade nu ändrats. USA med pesident Bush i spetsen startade en ny trend av terrorist bekämpning i världen och en ny spridning av en demokrati våg.

Under hela 90 talet och in på 2000 talet har den libanesiska lobbyn in USA jobbat på att få USAs politik att vara mer Libanon vänlig. 2003 lyckades man få igenom en resolution i kongressen där USA kräver klart och tydligt att Syriens grepp över Libanon skall upphöra och att Libanons demokrati borde räddas och återupplivas. 2004 lyckades man övertyga många fler länder och till slut få igenom en FN resolution som kräver Syriens tillbackadragande innan det Libanesiska parlament valet i maj 2005, resolutionen fick numret 1559. än så länge var oppositionen i landet till största del kristen och i synnerhet maronitisk.

Walid Jumblat som leder den ena halvan av det drusiska samhället nappade på resolutionen och ställde sig på oppositionens sida, han fick mer stöd för varje dag av druserna i hela Libanon för att bli den klart störste drusiske ledaren i landet. premiär minister Rafic Hariri hade aldrig riktigt gillat Syriens grepp över Libanon men han kunde alltid komma runt den med sin politik, droppen för honom var när Syrien klart och tydligt tvingade honom att rösta för en förlängning av president Emile Lahouds mandat med ytterligare 3 år. I och med detta hade Syriens diktatur hjälpt Libanon att ändra i sin konstitution på ett diktatur liknande sätt. Hariri sa till slut upp sig och ställde sig mer och mer på oppositionens sida. Hariris inblandning i oppositionen innebar att fler och fler sunni muslimer befann sig i motstånd till Syrien. Hariri var den största sunnitiska ledaren innan han blev mördad av en explot!ion i februari 2005.

I och med hans död blev sunniterna i allmänhet mer ilskna och begav sig ut i tiotusentals för att demonstrera mot den Syriska närvaron. chocken för Rafic Hariris död väckte många känslor i Libanon och ut i världen.

Denna chock utlöste även det som kallades inne i Libanon ¨Intifadan för självständighet¨ och av USA ¨Cederrevolutionen¨.

Av Libanons 5 största grupper ser vi idag att de flesta maroniter, sunniter och druser är emot den syriska närvaron medan romersk ortodoxa är hälften med och hälften emot samt att shiiterna är mer eller mindre totalt för Syriens politik i Libanon.

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt