Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

Syriens dåliga ekonomiska inflytelse över den Libanesiska ekonomin

Syriska arbetare

Syrian workers

Syrian construction workers in downtown Beirut [Al-Nahar]

Redan innan kriget bröt ut i Libanon 1975 fanns det många syriska arbetare i Libanon. Dem flesta på tiden var lagliga arbetare som betalade skatter och som löd under libanesisk lag.

Under kriget fortsatte många att jobba, ofta olagligt och platserna dem jobbade på varierade beroende om den milisen som kontrollerade platsen var just då Syrien vänlig eller inte.

Efter att Libanon föll i händerna på Syrien 1990 har en ohälsosam situation uppstått. I början på 90-talet kom Libanon och Syrien överens om att öppna upp gränserna mellan länderna till alla resenärer att passera utan kontroll. Detta medförde att hundra tusentals och enligt många experter miljontals syrier kunde passera gränsen och komma in till Libanon och jobba fritt utan att betala varken visum eller uppehållstillstånd eller arbetstillstånd eller skatt till den libanesiska staten.

De flesta jobbade först i bygg branschen då det var många bygg projekt på gång i landet, särskilt i Beirut.

Runt 40 % skulle ha varit i denna bransch och runt 30 % i jordbruket medan dem resterande 30 procenten innehåller diverse arbeten, från sopare till taxi chaufförer till lager arbetare.[1]

Den syriska arbetskraften i Libanon unnar dem stora affärsmännen på bekostnad av vanliga libanesiska arbetare. Den libanesiska arbetaren måste ha 3 gånger mer lön än sin syriska partner för att klara sig så arbetschefen tjänar på att inte anställa libanesen samtidigt som han kan undvika att betala skatt för sin anställda och undvika försäkringar och kan ta ut lite flera arbetstimmar av sin syriske anställd.[2]

En Syrisk taxi chaufför i Libanon tjänar igenom snitt 200 dollar i månaden medan en professor i Damaskus universitet tjänar 100 dollar. Detta innebär att hur dem än gör så har syriska arbetare det mycket bättre i Libanon än i Syrien.

Jag har gjort en egen liten undersökning medan jag var i Libanon hösten 2003.

Jag pratade med flera syriska arbetare och frågade dem om hur deras situation låg till.

Några exempel av vad jag kom fram till är att en 15 årig syrisk sko putsare i Beirut tjänar på en vanlig vinter månad utan mycket turism och liknande lika mycket som en man i Syrien som är statsanställd och som har en familj och ett hus att sköta.

En syrisk hus målare i Libanon tjänar under 3 månader lika mycket som han skulle ha tjänat under ett helt år i Syrien.

Trots att det pågår en oerhörd stor våg av emigration från Libanon, mestadels unga människor i sin bästa ålder så fortsätter arbetslösheten att öka.

Den har officiellt kommit upp på 30 % dem senaste åren.

Dem syriska arbetarna skickar uppskattningsvis ca 4,5 miljarder dollar varje år till sina familjer samtidigt som dem inte betalar något till den libanesiska staten.[3]

Det finns flera anledningar till varför den syriska regimen tycker att det är bra med dem syriska arbetarna i Libanon:

1: det drar ner den höga arbetslösheten i Syrien.

2: inkomsten från dem utgör den största eller näst största inkomsten i landet beroende på priset på olja det året.

3: det gör det lättare för Syriens underrättelsetjänst att ha spioner på alla ställen dem vill.

4: med ett högt antal syrier i landet kan man ibland låta många få medborgarskap som man gjorde 1994 när man gav 200 000 syrier libanesiskt medborgarskap och alla blev inskrivna på orter där pro Syrien ledare började behöva lite fler för att fortsätta i makten.

Syriens ledande elit har lyckats att få alla arbetsministrar från 1990 till idag från Baath partiet eller SSNP (syrian socialist nationalist party) och på sätt är det ingen som vågar säga något om den illegala arbetskraften i landet.[4]

Syriens underrättelsetjänst har varit aktiva i att slå ner på dem libanesiska fackliga unionerna så att dem inte ska kunna vara starka och aktiverade. En känd händelse var 1995 då underrättelsetjänsten deltog i en demonstration och lyckades underkuva den.

Som om inte allt detta räcker för att visa vilken konstig relation dessa två länder har till varandra idag kommer en till detalj här, i mitten på 1990 talet tvingade den syriska regimen den libanesiska dockregeringen att höja avgiften för dem utländska arbetarna och idag kontrollerar syriska ligor denna handel där det ibland kan kosta upp till 1500 dollar för en utländsk arbetare från till exempel Egypten att komma in i landet och få tillstånd att jobba.[5]

Med dessa villkor kommer många att välja det billigaste alternativet och anställer en syrier istället för en egyptier, en indier eller någon annan utlänning, utan att glömma den Libanesiske arbetaren som är helt ”out of question” under dessa förhållande.

All denna orättvisa i dessa länder gör att människor börjar bilda hat istället för den kärleken som borde finnas bland två syskon länder som Syrien och Libanon faktiskt är.

Några negativa reaktioner från libanesernas håll:

1: 1996 öppnade en man eld mot en syrisk buss dödande föraren och skadande 3 arbetare.

Myndigheterna i Libanon samlade 200 oppositions män och förhörde på alla möjliga sätt.

2: i dem arabiska spelen i Beirut 1997 slog några shiitiska ungdomar flera syriska arbetare efter att ha förlorat en fotbolls match mot Syrien.

3: i en by i Libanon berget slog byborna 54 syriska arbetare för att 2 syrier hade våldtagit en 17 årig tjej från byn.

Polisen ingrep snabbt och arresterade flera libaneser ifrån flickans familj.

Från år 2000 har det börjat komma fram en ny grupp som är mera hård mot syriska arbetare och syrisk närvaro i Libanon, de kallar sig själva: Citizens for a Free and Independent Lebanon eller CFIL och de började i Sidon i södra Libanon.[6]

Dem har sen fortsatt att ha små operationer överallt i landet.[7]

Denna grupp har väldigt liten närvaro i landet medan den fredliga oppositionen vinner mer och mer och särskilt bland universitets studenter är den som störst.

REFERENSER

http://www.meib.org/articles/0102_l1.htm

Ett forsknings center på Internet för till det mesta politiska frågor

Al-Nahar, Beirut, bland Libanons största dagstidningar och erkänt av de flesta som den mest neutrala

Al-Safir, Beirut, bland Libanons största dagstidningar också

The Daily Star, Beirut, Libanons största dagstidning på engelska

Agence France Presse, den franska nyhets byrån

Mideast Mirror

www.kataeb.com/syr_motives.html

Internet sida som tillhör Libanons största parti en gång i tiden, idag står den utanför riksdagen

http://almashriq.hiof.no

Ett forum för att befrämja kunskapen om Levanten

http://www.e-lebanon.org

En informations sida som sprider kunskap om Libanesisk kultur, politik, historia mm.

Kahlil Gibran, The Prophet (New York, Knopf, 1951).

En av Libanons kändaste författare

Ahmad Baalbaki and Farjallah Mahfouz, The Agricultural Sector in Lebanon: Major Changes During the Civil War (Beirut: Dar Al Farabi, 1985)

The Associated Press,  vet inte mycket om dem

Inter Press Service, vet inte mycket om dem

The World Bank

United Nations Food and Agriculture Organization, Land and Water Development Division, Syria Country Profile, 1997; Lebanon Country Profile, 1997.


[1] Al-Nahar (Beirut), 14 October 1994 and 24 July 1995.

[2] The World Bank estimates per capita GNP in Lebanon and Syria to be $3720 and $1010, respectively, for the year 1999. See the World Bank's Country at a Glance Database.

[3] The Daily Star (Beirut), 16 November 2000.

[6] Al-Nahar (Beirut), 5 April 2000.

[7] Al-Safir (Beirut), 26 September 2000.

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt