Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

 

De arameiska rötterna i det libanesiska

folkmedvetandet

 

En föreläsning av professor Walid Phares

Ursprungsfolken i nuvarande Irak, Syrien, Libanon och Palestina är semiter som levde under årtusenden och som utkämpade krig inbördes. De bildade egna länder och försvarade dessa mot såväl utomstående som inre fiender.

Bland ursprungsfolken fanns assyrisk-kaldéerna samt araméerna i Syro-Mesopotamien, medan finicierna, kanáaniterna, hebréerna m.m. i Libanon och Fornisrael. Regionen var i allra högsta grad bebodd av arameisk- och sedermera syrisktalande folkslag. Under sekler, kanske årtusenden, före de arabisk-muslimska erövringarna hade regionen sin egen identitet.

”Fatah” och det nya systemet

Efter Bysans och persiens, dåtidens två supermakter,  militära nederlag mot araberna, gavs ursprungsfolken tre valmöjligheter: antingen förkasta sig islam och arabiseras eller blir ”dhimmi”, andra klassens medborgare. Det tredje alternativet var att utsättas för etnisk rensning.

   Således arabiserades, islamiserades eller deporterades från fädernesland ett stort antal syro-araméer. Många levde, å andra sidan, som ”dhimmi” i de arabbebbodda områdena eller i landsbygden.

Hur som helst lyckades en grupp kristna araméer (syrianer), nämligen maroniterna, på 600-talet e. Kr. bilda ett hemland i Libanonberget som kallades för Maradalandet.

Interna strider

Maroniterna stod under sju sekler emot åtskilliga arabisk-muslimska dynastier och behöll större delen av sitt hemland fritt från ockupationen. Men en serie interna strider samt inbördeskrig försvagade Marada-statens ledning, vilket ledde till dess fall i mameluckernas händer år 1305.

Maroniterna lyckades år 1840 tillsammans med andra kristna som regionen anslöt dig till dem att återta självstyret. Efter den europeisk interventionen i samband med massakrerna, erbjöds Libanonbergets kristna utökad oberoende status.

Under den franska mandatperioden valde de kristna libaneserna Storlibanon som sitt hemland. Därmed blev den libanesiska folkidentiteten det slutgiltiga resultatet av sekler av kristen frihetskamp.

    År 1943 slöts en nationell pakt mellan d kristna och muslimsk ledarna vilket underminerade de kristnas etniska identitet.

Påtvingad arabisk identitet

Fram till 1975 åtnjöt Libanon en ekonomisk framgång men de etniska spänningarna förblev olösta. Libanon var delat mellan ett proarabiskt, til största delen muslimskt läger som stödde palestinierna, och nationallibanesiskt, kristet inspirerat läger, som motsatte sig förvrängningen av landets historiska identitet.

   Kriget mellan 1975 – 1990 förstörde landet och orsakade massakrer på de civila, särskilt de kristna i Shuf-berget, Aley och södra Libanon.

De sista slagen 1990 ledde till det fria kristna områdets fall. Den lgliga regeringen fördrevs i exil, den kristna motståndsrörelsen upplöstes och en arabisk identitet tvingades på hela landet.

 Det arameiska-syrianska språkets roll idag

”Även om den libanesiska kristna frågan är först och främst politisk, ser den kulturella dimensionen ut att vara en nyckelfaktor i Libanons renässans. Ty en av orsakerna bakom det senaste nederlaget var avsaknaden av kulturell särprägel hos de kristna i Libanon.

Många av de kristna libanesiska ledarna undgick att hävda sin nations kultur, medan andra vandrade i villovägar när deras historiska syriansk-arameiska anknytning kom på tal.

   Idag är både de nya generationerna och nationalkyrkorna, i synnerhet det maronitiska patriarkatet, medvetna om nödvändigheten att proklamera det syrisk-arameiska språket som sitt historiska kulturarv och språk.

   Det syrisk-arameiska språket är en fundamental komponent i Libanons historia. Språket som talas i Libanon, och som är känd som libanesisk dialekt är inte annat en arabisk form av syrisk-arameiskan..

   Syrianerna (araméerna), oavsett kyrkotillhörighet, är en enhetlig enhet. Det som enar oss är betydligt större än det som splittrar oss. För att vi ska gardera oss mot assimilation och undergång både i hem- och exilländerna måste vi återuppväcka vårt folks kulturkänsla. Enbart så kan vi hedra vara martyrer.”

Dr. Walid Phares är född i byn Ghoma i Batronlänet i Libanon. Han är officiellt lektor för internationella relationer på Jesuit University i Beirut och Florida International Universitiy i Miami. Nuförtiden är han professor i statskunskap på Florida Atlantic Univeristy i Boca Raton, Florida.

   Dr. Walid Phares har skrivit många böcker och artiklar om såväl etniska konflikter, nationalism, Mellersta Österns politik och den libanesiska saken. Han föreläser ständigt vid universitet både i USA och över hela världen.

   I beirut hade han levande offentliga poster. Bland annat var han generalsekreterare vid World Maronite Umnion 1988. I USA, där han bor för närvarande är han rådgivare och styrelseledamot i Nationella oraganisationer för mänskliga rättigheter.

Dr. Walid är utgivare av Mideast Newswire, en analystisk tidskrift som behandlar regionala frågor.

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt