Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Konst och Kultur Historiska Bilder

Arkiv  | Länkar | Kontakta Oss |

DAGS ATT TALA UT!

Det gläder oss att fler och fler tar bladet ur munnen och vågar uttala sig i känsliga frågor. Undertecknad vill genom den här insändaren visa sitt fulla stöd för Beth Nahrin-gruppens aktion, som på ett kraftfullt sätt har fördömt stängningen av våra undervisnings- och kyrkocentra i sydöstra Turkiet. Och vi håller med de om att när det gäller frågor av nationell karaktär samt gruppens fortlevnad och överlevnad så får inte några speciellt utvald företrädare ha företrädesrätt att agera och reagera. Det är allas skyldighet och rättighet!

Med skyldighet menar vi att den här lilla spillran som lever i förskingringen inte får sätta sig till ro och passivt iaktta de övergrepp som nästan dagligen sker i våra hemländer bara för att VI har fått det bättre i Sverige. Det privilegiet måste vi förvalta väl, för att nästkommande generationer inte ska skämmas över oss.

Glömmer vi så fort de grymheter vår föräldragenaration har varit med om eller har vi varit för länge upptagna med våra interna konflikter. Nu har det blivit dags att sluta upp med det och bilda en gemensam front. Man kan fråga sig varför inte fler röstar har höjts tidigare? Har det att göra med rädsla eller är det rent av fråga om hjärntvätt.

Med följande rader vill vi visa vad vi konkret menar med ovannämnda. För att illustrera det hela vill vi ta Syrien som ett exempel. Den senaste flyktingvågen när det gäller den ovannämnda gruppen har antingen skett direkt ifrån Syrien eller indirekt via Libanon. Om vi bortser ifrån en liten minoritet som har tagit sig hit p.g.a. ekonomiska skäl så har större delen av befolkningen flytt landet p.g.a. repressalier. I och med att dessa samhällskritiker har bosatt sig i Sverige har de tystnat. Vi hade kunnat förstå tystnaden så länge levde under regimens fasta järngrepp, men nu lever vi faktiskt i ett fritt land, där det råder både åsikts- och yttrandefrihet. Antingen har de inte varit några riktiga idealister, som gör att de inte längre vågar uttala sig mot regimen? Vissa säger att de är rädda för myndigheters hämndaktioner i hemlandet medan andra fungerar som regimens förlängda arm efter att de har kommit till Sverige. De har t.o.m. lyckats att i organiserade former med statens goda minne och stöd och med hjälp av skrämselpropaganda att tysta ner opinionen. Dessa förrädare skyr inga medel och använder sig av ett angivarsystem liknande det som fanns i forna Bulgarien för att hålla folket i schack. Våra kvarvarande släktingar blir inte hjälpta av att vi inte lyfter deras problem på dagordningen. Snarare tvärtom, förtrycket fortsätter så länge ingen uppmärksammar det. Fängelserna är fyllda med opportunister, men det uppmärksammas varken i massmedian eller bland makthavarna. Den som vågar sätta sig emot regimen blir antingen anklagad för att vara kooperatör eller att ha något samröre med staten Israel. I Libanon (som är ockuperad av Syrien) använder man sig i stor utsträckning av den här metoden för att göra av sig med oliktänkande. Världen reagerar med det förtrycket som sker mot palestinierna i Israel, men ingen reagerar mot de rådande orättvisorna i Libanon. Landet har inte blivit friare efter Syriens invadering utan folket har försatts med munkavel och lever under ständig hot och förnedring.

Arameiska Demokratiska Organisationen (ArDO)

 | Start |

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt