Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Historia och Kultur

  | Länkar | Kontakta Oss |

Master i Mellanösternstudier, Uppsala universitet-Sverige.

 

English

Roni Doumit Harb


Ska Extremistgruppen Hezballa och diktaturregimen i Syrien få sista ordet i Libanon


 071112


Ända sedan det Libanesiska folket tillhörande alla etniska och religiösa inriktningar gjorde det gemensamma fredliga upproret mot de främmande ockupationsstyrkorna och de inhemska gerillorna i landet 2005 har Hezballa med flera allierade partier som står den Syriska regimen nära försökt att stoppa den fredliga utvecklingen mot ett mera demokratiskt Libanon.
Ett Libanon som vill bli accepterat och respekterat i Internationella sammanhang som en självständig stat. Något landet inte kunnat göra på åratal av Syrisk ockupation då landets parlament, president och olika regeringar fungerade som marionetter i den Syriska presidentens händer.
Cederrevolutionen 2005 kom att förändra en hel del, dock inte allt i landet. Man lyckades driva ut den Syriska armén. Man fällde marionett regeringen. Man avsatte högt uppsatta korrumperade tjänstemän inom polisen, militären och underrättelsetjänsten.
Den viktigaste förändringen som skedde var kanske att man fick fria val i landet och som producerade ett nytt parlament med en ny regering som resultat.
 
Partierna som ligger den Syriska regimen nära hamnade i minoritet nu och fick mindre att säga till om. Då började vi se att politiker som stödjer regeringen började mördas, till och med ministrar blev mål för attentat. Syriens allierade har under 2 år försökt allt men utan några segrar. Man har kallat till stora demonstrationer, manifestationer, generalstrejker, beväpnade uppror, explosioner, mordattentat, mutande av politiker, eggande av fanatiska grupper och så vidare.
 
Idag står Libanon inför ett viktigt beslut som kommer att förändra landets framtid.
Av de tre huvudsäten i landet vann det Libanesiska folket tillbacks sin regering under 2005.
Idag har man en majoritet i parlamentet men talmannen som har en centralroll är fortfarande i Syriens händer. Den tredje stolen tillhör presidentposten. Libanon skulle ha valt en ny president efter den sittande Syrienstyrda Emil Lahoud. Detta har inte skett tack vare Syriens politik i landet och om utvecklingen fortsätter så här kommer Libanon att vara utan president i slutet av denna månad eller något ännu ostabilare, nämligen att man får 2 rivaliserande presidenter.
Alla resultat som mynnar ut i bevarandet av Hezballas vapen och stat i staten statusen är en seger för Hezballa och alla resultat som kan försena den Internationella domstolen som pekar mer och mer på Syriska händer i de politiska morden i Libanon är en seger för Syrien.
 
Om dessa två parter ska tillåta majoriteten i parlamentet och i regeringen att välja en president måste denna president lova att inte röra Hezballas vapen och aldrig kritisera Syriens blodiga aktiviteter i Libanon.
 
FN och det internationella samfundet måste gå in här och sätta stopp för denna lek.
Vilken president som än väljs måste kunna implementera FN resolutioner och föra Libanon närmare omvärlden med alla medel som kan behövas.
Med FN:s hjälp måste Libanons klara signal till sina grannar och till omvärlden vara,
Ja till demokrati, Nej till terrorism.

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt

 | Start |