Mål och Syften Artiklar Politik SpråkHistoria Historia och Kultur

  | Länkar | Kontakta Oss |

Master i Mellanösternstudier, Uppsala universitet-Sverige.

 

English

Roni Doumit Harb


Hezballa´s ockupation av Libanon

080512

Libaneserna i Diasporan var emot Hezballa´s krig mot Israel 2006 då ingen Libanes förvarnades och landet hamnade i ett förödande krig som tog över 1000 liv och ekonomin 20 år tillbaka. Under kriget lovade Hezballa´s ordförande Hassan Nasrallah att den Libanesiska regeringen skall få betala dyrt eftersom den inte ställde upp mer på Hezballa´s sida.

Efter juni kriget 2006 prövade Hezballa alla möjliga sätt att distabilisera och fälla regeringen men allt stöd den hade och har ifrån omvärlden och majoriteten av den Libanesiska befolkningen höll den kvar.

 

Under 2 års tid gjorde hezballa vad den ville och tog in landet i en kollapsande situation med en stängt parlament, en haltande regering, en ockupation av centrala Beirut och sist men inte minst, en frånvaro av den viktigaste positionen för landets stabilitet, nämligen presidentposten.

Allt detta hände medan regeringen tittade på utan att våga agera på egen hand eller be om internationell hjälp. När regeringen för första gången visade att man var beredd att ta initiativ för att begränsa Hezballa´s hegemoni blev det för mycket för partiet och man kände sig pressad att agera fort. Detta initiativ gick ut på att man ville stänga Hezballa´s illegala telefonnät, plocka ner Hezballa´s många illegala kameror runt Beiruts internationella flygplats och avsätta chefen för flygplatsen som dessutom är nära kopplad till partiet.

 

Hezballa tog hjälp av en av arbetarfackens ordförande som kallade till en demonstration för bättre löner för arbetarna när natten till demonstrationen regeringen hade godkänt en höjning av minimilönen från 200 till 330 dollar, alltså med nästan 75 %. Denna demonstration samlade inte många arbetare då den såg ut och vara politisk mer än något annat, beviset på det är också att den bara varade i några timmar på förmiddagen och efter det hade Hezballa´s olika brigader börjat sprida sig runt om i staden och öppnade eld mot människor och byggnader och stängde alla vägar som ledde in och ut till huvudstaden Beirut. I hettans ögonblick började folk som hade vapen hemma samla ihop sig och bemöta Hezballa´s eld men efter ett par dagar hade de vältränade och välutrustade och välorganiserade soldaterna i Hezballa tagit kontroll över hela den Sunnitiska halvan av Beirut.

När Hezballa var klara med denna del fortsatte man spela spelet rätt. Man fick ett avtal med den reguljära armén som går ut på att överlämna tagna positioner till militären men med en viss närvaro av deras trupper och samtidigt började man och med hjälp av allierade att öppna nya fronter på andra håll i landet. Dessa platser är till dagens datum, Bekaa dalen, Akkar, Tripoli och Shouf bergen. I Beirut lyckades man förhandla fram eller tvinga fram ett beslut ifrån Armén. Detta beslut var att om Hezballa tar sina beväpnade brigader ifrån gatorna så skulle armén låta telefonnätet vara kvar och likaså kamerorna och flygplatsens chef, med andra ord så skulle arméns general strunta i regeringens beslut och agera efter Hezballa´s intressen. Detta är något som går emot konstitutionen och ställer militären i en indirekt allians med hezballa emot dennas egen regering. Allt detta mot att huvudstaden bli i arméns händer, men vad kommer att hända när övriga landet faller i Hezballa´s händer?

Vad kommer man at begära och vem ska leverera det till hezballa för att partiet ska låta Libanon andas igen?

Artiklarna som publiseras på denna sida representerar enbart dess författares åsikter och inte webmaster åsikt

 | Start |